Inspiration
Det var Sven Lindberg som inspirerade mig. Jag fick vara med i en föreställning och spelade mot honom i en kort scen. Det var under en repetition, jag hjälpte honom med repliker och han hjälpte mig med precis allting. Som honom ska jag bli, tänkte jag.
Om Aron
Teatern har alltid varit central i mitt sätt att tänka och förhålla mig till livet. Mina tidigaste minnen är från gradängen på NBVs teaterskola där min pappa arbetade som pedagog. Jag kröp under åskådarplatsen och letade efter spännande föremål som publiken tappat ur sina fickor. Teatern skilde sig från värden utanför, sagorna och berättelserna var så mycket mer intressanta än livet i den stora värden.
När jag valde gymnasium fick jag kalla fötter och valde en yrkesinriktning som elektriker istället. Det kändes som en stabilare grund att ha med sig.
Efter några år blev saknaden till teatern så stark att jag bestämde mig för att genomgå en tvåårig utbildning på Calle Flygare Teaterskola. Där insåg jag att utbildningen inte bara var bra för den som vill stå framför en publik, utan också för den som vill stå tillsammans i en grupp av medarbetare och gemensamt gå mot ett mål.